Jag har ju gråtit en hel del idag. Och när jag la mig i soffan där Django låg och sov och fortsatte gråta. Så la jag huvudet nära honom. Och han vaknade och la huvudet på min axel. Han liksom tröstade mig för hela den här avliva-grejen. Och det blev faktiskt bättre. Vilken tröst bara en liten valp på 10 och en halv vecka kan göra. 

Jag har nog inga tårar kvar...

Just det, jag kan en dikt. Men jag ändrade om den lite så den passar mig lite mer.

Fem vänner kan man få

Fem vänner kan man mista

Men vänner som ni blir aldrig glömda

För i mitt hjärta är ni gömda

Här har ni en bild på min lilla älskling som tröstat mig ett tag nu. 

Han bara la sitt lilla huvud på min axel, och allt kändes redan lite bättre. 

ett pannband hos http://avana.horseworld.se/ !

Jag har ju 4 favvohästar, och sen vet jag ju inte om jag har Manessa men jag vill lära känna henne först. Och det är ju Loulou, Teddy, Thessan och Robin Hood. 

Fick svar på vad Lars hade i pälsen imorse, och det var mjällkvalster. 

Så antingen får vi göra nånting i hela källaren så att dte försvinner och typ göra nån behandling på alla kaniner. Och i fortsättningen kommer jag få ännu mera jobb med dom än vad jag har just nu. Ohc jag orkar kanppt det jag gör just nu. Så den iden känns ganska bortkastad...

Eller så gör vi en behandling på alla och har dom inlåsta i typ varsin bur inom hus! Alltså typ sitta och stirra in i en vägg och inte ens träffa varandra. Och jag vill inte att dom ska ha ett sånt liv.

Eller så avlivar vi alla. För jag märker mer och mer fel på dom. Signe och Dagmar tappar päls på öronen, Lars tappar päls, är mager och har konstiga tänder (fast det beror nog inte på mjällkvalster), Doris är ute mindre och mindre och Samuel slutar aldrig fälla päls och blir magrare och magrare. Dom mår alltså inte bra av mjällkvalster, och jag kan inte ta så mycket tid åt dom av mitt liv ifall dom ska bo kvar i källaren. Och jag vägrar ha dom inlåsta i burar resten av sina liv. Då måste jag avliva dom.

Jag älskar dom och vill bara deras bästa. Jag vill inte att dom ska må dåligt. Men det betyder ju inte att jag inte är ledsen. Men isåfall avlivar vi dom inte förän på Fredag eftersom vi inte hittade nån veterinärtid innan det. Och dom ska få dö på lugnaste sätt, inte skjuta. om det är nånting så är det spruta.

Min mammas kompis dotter, Tazy hade sin foderhäst Katla i Charlottes stall. Så Tazys mamma Eva sa till mamma att det fanns en Shetlandsponny som heter Thessan som står där. Och att jag kunde få prova rida henne. Jag tror att det var år 2010. Och det var sommar. 

Så en dag åkte jag, mamma och Freia till Thessan. Det var meningen egentligen att bara jag skulle rida Thessan men Freia fick också följa med. Kommer inte ihåg om nån annan följde med, men jag tror inte det? Jaja struntsamma. 

Både jag och Freia red Thessan. För mig gick det jätte dåligt. Jag var ju bara van med snälla ridskolehästar. Men Thessan bockade lite och så. Men värre än så var det inte. Men jag gillade Thessan ändå. Så jag red på henne väldigt mycket den sommaren. Eftersom jag följde med Tazy några gånger i veckan. 

Sen så kom Ina hem från att ha varit på betäckning. Men hon blev inte med föl. Men så tyckte Tazy att Freia skulle få provrida Ina, och då blev Freia medryttare på Ina och så. Men det är en annan historia. 

Jag och Freia åkte iallafall ut JÄTTE mycket med Tazy ut till rönna och red våra medryttarhästar. Och jag lärde mig en hel del av både Thessan och Tazy. Tazy lärde tillochmed Freia och mig att det fanns en "ficka" i hästens näsa som man kunde peta fingret i för det fanns inget snor där! XD 

Den gången jag kännt mig som allra lyckligast på en häst var en gång när jag-Thessan, Tazy-Katla och Freia-Ina galopperade på en galoppsträcka. Det var en jätte lång sträcka som man kallade för galoppsträckan för det var perfekt att galoppera där. Så vi galopperade där. Och det var jätte härligt! Även fast jag hamnade lllllllllååååånnnnnnnnngggggggggggttttttttt efter Freia och Tazy och drunknade i gräset så var det ändå härligt. 

Sen en kväll också så hade typ mamma och Tazy hopplektion med mig och Thessan. Vi hoppade det högsta vi nånsin hoppat tillsammans och då kan jag verkligen säga att jag var stolt   

Tazy och Ylva hade ridläger en gång också. Då red Jonna och Freia Ina och jag och Blenda Thessan. Det var jätte kul på ridlägret. 

Sen hade Charlotte också ett  ridläger där vi turades om med Menny, Thessan och Ina. Sen flyttade Tazy och Katla därifrån till ett annat stall. Så vi åkte inte ut lika mycket eftersom vi inte hittade så mycket skjuts och hämtning. 

Förutom en sommar då jag åkte ut typ varje dag till Thessan. Och hon var så snäll och lydig mot mig. För jag kunde fortfarande inte så mycket om hästar och ridning. 

Sen en dag när Freia och jag åkte ut så sa Charlotte att Thessan var utlånad. Jag blve super ledsen. Tur så var hon bara utlånad. Hon var utlånad i ungefär 10 månader! Fast hon var jätte fin  om magen när hon kom hem. MEN 10 MÅNADER!? Det är mycket! Och självklart så blev Ina utlånad efter Thessan kommit hem. 

Första dagen hon kom hem åkte jag och Freia ut och ryktade henne. Ni kan inte förstå hur glad jag blev. 

Jag fortsatte sköta om henne ett tag. I början var hon jätte pigg. Men jag märkte att hon orkade mindre och mindre med mig på ryggen. Det är inte bara vikten, utan längden också. Till slut så orkade hon kanppt trava med mig längre. Så jag tänkte börja med att bara ta promenader, longera och löshoppa henne. Och skritta på henne då och då. 

Sen fick jag ju provrida Manessa. Så nu så ska jag väl skötta om henne. Karin sa att jag ska provrida henne några gånger först.

Så jag slutade på Thessan. Jag skulle vilja ha båda, men jag vill kunna utvecklas i ridningen. Och det kan jag inte genom promenader, lonegring och löshoppning. Framförallt vill jag få bort all rädsla inom hoppningen. 

Thessan har lärt mig så himla mycket, och jag är så tacksam för det. Synd att hon inte är större, eller att jag är mindre. 

Men det kanske blir lika bra med Manessa? Men vi måste lära känna varandra först. Men jag har inte bråttom så vi kan ta dte i lugn takt. 

Hoppas nån annan tjej kan ta hand om henne och rida på henne. Nån liten.

Jag tycker att innan man använder spöet på en häst så ska man ha skänklat och smackat. Sen kan du börja med att bara peta till med spöt och sen hårdare och hårdare tills dom går framåt ordentligt. 

Sen bror det ju på från häst till häst. Vissa hästar behöver man bara nudda med spöt så att dom börjar "vakna till" lite. Och vissa måste du peta till lite hårdare på. Men det är somsagt från häst till häst.

MEN, om det är en häst som t.ex pärla eller Ester på åkerby som brukar stanna då och då. Då brukar jag slå till direkt. Men jag börjar ganska löst och sen hårdare och hårdare. Men man kan inte sitta och peta med spöet om hästen står still eller skrittar segt när den ska trava. 

Men om det är Caramia t.ex som står på Åkerby, då behöver man nog inte ens använda spöet. För hon är jätte känslig. 

Jag har sätt att många hoppryttare på tävlingar slår till hästarna även fast dom inte gjort nåt! Det är dumt. Och istället för att slå hästen om den skulle bli rädd och hoppa till för att nån t.ex fotar med blixt på, då ska man väl lugna ner den istället för att slå den!?

Men somsagt så är det olika med hästarna.

Idag har jag typ inte gjort nånting. Har börjat titta lite på Scary Movie 4. 

Har ni några tips på vad jag kan blogga om?   

måndag: vet inte

tisdag: vet inte

onsdag: åka till Manessa

torsdag: Kanske åka med Freia, henne pappa och henne två brorsor till Skara Sommarland. Det bror på om Freia vill. Och isåfall ska vi vara där tordag-fredag.

fredag: samma sak isåfall

lördag: Vet inte

söndag: Vet inte