Min mamma har lämnat alla mina fem kaniner hos veterinären. Så dom ska avlivas imorrn :'(

Men då slipper dom lida.

Jag sov ju hos Freia. Sen åkte vi ganska tidigt på morgonen. Och bilresan var lllååånnnggg!

Vi stannade till på Coop och handlade lite grejer. Vi fikade lite där också.

Sen fortsatte vi mot Mc donalds. Och så käkade vi lunch där.

Sen åkte vi direkt till Skara sommarland. Vi började med att åka bergodalbanor. Fast jag åkte ingen eftersom jag är så rädd. Jag var påväg att åka Gruvtåget, men jag fegade ur.

Sen gick vi till poolerna och vattenrushbanorna. Jag och Freia började vara i en pool. Sen gick vi till en pool med en klätterställning i poolen. Gjorde lite olika grejer.

Sen så hade inte Freia och jag så mycket mer att göra i poolerna och allt. Så vi gick tillbaks där vi var först. Och då skulle jag försöka åka Gruvtåget. Andra försöket fegade jag ur igen. Men sen åkte jag två gånger! Det var hur kul som helst!!! :D

Sen badade Freia och jag i poolen med klätterställningen ett tag till.

Sen åkte Freia och jag Gruvtåget 2 (eller om det var 1?) gånger igen.

Köpte också popcorn innan det, mums!

Sen började ju massa bergodalbanor stänga. Freias pappa åkte också vattenskidor och han klarade hela banan.

Gjorde mycket små grejer emellan också men det där var nog viktigast.

Sen åkte vi till stugan. Käkade buffé och fixat iordning sängarna och lite annat.

Imorrn så ska vi ta med alla våra grejer och åka till Skara sommarland igen. Sen ska vi åka hem.

Eftersom min kanin Bummel dog för han blev uppäten av räven. Vi hade honom bara i ungefär 3 månader, men det är en annan historia. 

Iallafall så ville jag ha en ny kanin. Så vi åkte till djuraffären och köpte Roland. Först fick han bo uppe i vårt hus. Och på dagarna öppnade vi altandörren så han fick gå själv som han ville. Vi hade inget stängsel heller. Redan efter 3 dagar såg han ut att stortrivas. 

Pappa satte ibland på vattenspridaren och då hoppade han genom. På nätterna när vi sov uppe så gick han fritt runt här i huset. Och ibland sov han i soffan. En gång så sprang han upp till mammas och pappas sovrum och hoppade upp i sängen, pappa vaknade direkt när han hoppade upp i sängen. Så då hoppade Rolle (som han kallades för) skamset ner på golvet igen. Och på nätterna så brukade han gå till lådan med Lego och ta en legobit i munnen och kasta den bakåt. 

Jag började självklart lära honom hoppa hinder. Jag satte några hinder i rad, och jag behövde bara släppa kopplet så hoppade han alla hinder och när han hade hoppat alla så stannade han snält och väntade på att jag skulle bära tillbaks honom så han kunde börja om. 

På lördagskvällarna när vi satt i soffan med massa godis så hoppade han också upp i soffan och så jagade han godissålen. Och framförallt ostbågarna! 

En gång när vi lekte "kurragömma" så räknade jag och han sprang och gömde sig på toaletten. Fast det visste ju inte jag så jag råkade stänga dörren till toaletten och han satt där i säkert 3 timmar! 

Sen så gav vi Roland till Freia eftersom min mormor var alergisk så vi kunde inte ha kvar honom. Men det blev bråk mellan han och Freias kaniner så vi tog tillbaks honom sen. Och då fick han bo i källaren. 

Men han behövde sällskap så vi köpte Lars som sällskap åt honom. Först bråkade dom, men sen blev dom bästa vänner.

En dag åkte jag och min familj och några kusiner till bresse. När vi hade grillat och så så badade jag, Vera, Alma och Emil. Och mamma och några andra åkte hem för att lämna lite grejer. Sen kommer mamma tillbaks och till mig att Roland hade dött. Att han låg död på gräsmattan när jag kom hem. Och att hon redan hade begravt honom. Han blev ungefär 6 år. 

Men jag vet inte om jag tror på det, varför fick inte jag vara med och begrava honom? 

Jag saknar honom så himla mycket. Han var som en människa. Iband får jag en känsla av att han är här. jag önskar bara att jag hade fått se honom en sista gång.

Han var inte som andra kaniner, han var speciell.

Han är snäll, pigg och väldigt lydig. Jag tycker att han är duktig och mjuk at hoppa med.

Han är superrädd för vattengravar och går in typ i staketet då. 

På ridlägret år 2012 så bajsade han typ 4 gånger per lektion för att slippa jobba, eftersom ridläraren behöver ta upp det då! Men i slutet så hade han slut på bajs och det var ganska skönt för det var rätt jobbigt att han bajsade så mycket.

Men han är en undebar ponny, MEN jag skulle inte säga att han har en sån stor personlighet vilket är lite tråkigt. Och vi han inte riktigt skapa nåt band på det där ridlägret så jag känner honom inte så väl. 

Därför vill jag ha honom igen så jag kan se om han verkligen är min favvohäst, och lära känna honom bättre. 

min hopprädsla, är fortfarande lite rädd. Och att hålla mina ben mer still när jag rider.

Om man har en trygg häst och vill ha fina bilder om man rider typ barbacka och en klänning på sig, då är det ju okej. Men rida ett helt ridpass utan hjälm utan anledning så känns det ju lite konstigt, och dumt. Och så är det väl bäst om man känner hästen. 

En häst jag känner att jag skulle kunna göra det på är nog Loulou. Hon är 20 år och jag käner henne ganska bra. Och så är hon lugn och snäll. hon är en perfekt ridskolehäst. Nej, förlåt nu bytte jag ämne.

Hästen är en levande varelse och även en lugn och trygg häst kan ju bli rädd för saker. Men det är nog enklare att hantera en lugn och trygg häst. 

Fast det är en själv som rider som får bestämma. Jag har aldrig ridit utan hjälm, men skulle absolut kunna göra det på en lugn häst om jag ville bli fotograferad.