Eftersom min kanin Bummel dog för han blev uppäten av räven. Vi hade honom bara i ungefär 3 månader, men det är en annan historia. 

Iallafall så ville jag ha en ny kanin. Så vi åkte till djuraffären och köpte Roland. Först fick han bo uppe i vårt hus. Och på dagarna öppnade vi altandörren så han fick gå själv som han ville. Vi hade inget stängsel heller. Redan efter 3 dagar såg han ut att stortrivas. 

Pappa satte ibland på vattenspridaren och då hoppade han genom. På nätterna när vi sov uppe så gick han fritt runt här i huset. Och ibland sov han i soffan. En gång så sprang han upp till mammas och pappas sovrum och hoppade upp i sängen, pappa vaknade direkt när han hoppade upp i sängen. Så då hoppade Rolle (som han kallades för) skamset ner på golvet igen. Och på nätterna så brukade han gå till lådan med Lego och ta en legobit i munnen och kasta den bakåt. 

Jag började självklart lära honom hoppa hinder. Jag satte några hinder i rad, och jag behövde bara släppa kopplet så hoppade han alla hinder och när han hade hoppat alla så stannade han snält och väntade på att jag skulle bära tillbaks honom så han kunde börja om. 

På lördagskvällarna när vi satt i soffan med massa godis så hoppade han också upp i soffan och så jagade han godissålen. Och framförallt ostbågarna! 

En gång när vi lekte "kurragömma" så räknade jag och han sprang och gömde sig på toaletten. Fast det visste ju inte jag så jag råkade stänga dörren till toaletten och han satt där i säkert 3 timmar! 

Sen så gav vi Roland till Freia eftersom min mormor var alergisk så vi kunde inte ha kvar honom. Men det blev bråk mellan han och Freias kaniner så vi tog tillbaks honom sen. Och då fick han bo i källaren. 

Men han behövde sällskap så vi köpte Lars som sällskap åt honom. Först bråkade dom, men sen blev dom bästa vänner.

En dag åkte jag och min familj och några kusiner till bresse. När vi hade grillat och så så badade jag, Vera, Alma och Emil. Och mamma och några andra åkte hem för att lämna lite grejer. Sen kommer mamma tillbaks och till mig att Roland hade dött. Att han låg död på gräsmattan när jag kom hem. Och att hon redan hade begravt honom. Han blev ungefär 6 år. 

Men jag vet inte om jag tror på det, varför fick inte jag vara med och begrava honom? 

Jag saknar honom så himla mycket. Han var som en människa. Iband får jag en känsla av att han är här. jag önskar bara att jag hade fått se honom en sista gång.

Han var inte som andra kaniner, han var speciell.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

jag ska byta blogg, igen. Ska byta till en ny på bloggplatsen.se. Men vet inte vad den ska heta. Jag skriver upp den här sen. ...

Nu har jag bytt blogg till: vilmapettersson.horseworld.se .   Följ gärna mig på den bloggen.     ...

Jag ska kanske ta bort denna blogg. Och göra en ny på bloggplasten. Men jag vet inte? Dels så kan jag skriva om alla åsiktsinlägg då. Och allt.    Men vi får se.   Har nån nått förslag på bloggnamn isåfall? Snälla kommentera det isåfall. I...

Jag har typ varit hos mormor hela dagen. Åt lunch där och så. Och så åkte jag i hennes rullstol eftersom hon har ju brytit foten.    Ska snart på valpkurs med familjen och Django. Fast han är ju min familj så. Undra vad vi ska lära oss idag. För ...

Det var en häst som flyttade, som hette Race. Eller så heter han? för jag vet inte om han har dött.   Iallafall så var det så att våran ridlärare sa att vi skulle rida med jockeyläder för en hel lektion, och när vi skulle galoppera så sa aldrig h...